Koncentrera sig på rätt saker

Det finns två saker som jag tycker en författare skall vinnlägga sig om; det ena är sina kunskaper i de ämnen som berörs i berättelsen, och det andra är respekten för läsaren. Jag har berört både ämnena tidigare i den här bloggen och kommer att få anledning till att återkomma till det förra i ett senare inlägg, men det senare tänkte jag kommentera den här gången.

Varje fantasyförfattare måste uppfinna en egen värld, med egen gudavärld och och egna språk, och det finns ju ingen anledning till att uppfinna ett språk om man inte använder sig av det. Den relativt välkända webbserien XKCD hade en ganska bra reflektion på temat av språk; Fiction rule of Thumb, som i princip går ut på att ju fler ord som författaren har hittat på (och vävt in i texten), ju lägre kvalité har boken. Ligger ganska mycket i det…

Det är inte det att författaren kanske har dålig fantasi, utan det spelar inte så stor roll om man fyller ut sin text med franska uttryck eller använder sig av sitt påhittade språk krfsmska, om läsaren inte begriper och kan följa med så har man misslyckats. Jag kan ta ett ganska enkelt exempel; när jag läste de sista kapitlen i MacLeans The Last Frontier, en bok som lyckas hålla en tät och spännande agentintrig rakt igenom, så föll all spänning platt till marken när huvudpersonen skulle ta sig ur tågvagnen och upp på taket i den vinande snöstormen. Orsaken var att MacLean beskrev hur utsidan såg ut och hur hjälten kämpade för att nå sitt mål, och dessutom klara av det levande, men jag kunde inte för min inre blick se hur det såg ut, vad det var han gjorde för att komma upp. Han kaste de sig över kopplingar etc. och vagnar som krängde, men klimaxet blev bara en transportsträcka eftersom en liten men vital del saknades, min bild av hur scenen såg ut.

MacLean är i och för sig en skicklig författare och jag har läst flera av hans böcker med god behållning och jag läste boken på engelska, det kan mycket väl vara så att det var något ord jag inte förstod och att sammanhanget därmed försvann, men en vital del i berättelsen blev lidande därför att läsare och författare inte fick samma bild av vad som hände.

Annars brukar en av mina käpphästar vara olika personers ålder; det skedde även när jag läste The Last Frontier. En av personerna, Greven borde han kallas i den svenska översättningen (på engelska kallas han för the Count), föreställde jag mig igenom hela boken som något över 30 — men i slutet så framkommer det att han snarare borde vara runt de 50! Det är etter värre att försöka ställa om sin mentala bild ”bara sådär”, men det kan förklara en hel del saker som skett i en bok och där jag har tänkt ”hur kan de gå, han är ju inte tillräckligt gammal för att ha levt då?”

Hatar när det händer.