Vikten av att respektera läsaren

Författaren är till för läsaren och inte tvärt om!

Det är väldigt få böcker som jag har lagt ifrån mig utan att läsa ut dem — de jag kan komma på är SS-staten, A Game of Thrones (planerar att kanske läsa slut den om … ett tag), Market Forces … och Nalle Puh och Atomens Existens av Hans-Uno Bengtsson.

Varför jag har slutat läsa dem har varierat, men Hans-Uno Bengtssons bok är den enda som jag har lagt bort av ilska över författaren och ett beslut att aldrig läsa vare sig den eller någon annan bok av författaren ifråga.

Jag hade dessförinnan läst Tao enligt Puh av Benjamin Hoff och funnit mycket nöje i den boken, och då jag slår upp Nalle Puh och Atomens Existens och läser i inledningen hur Bengtsson ondgör sig över Hoffs bok inser man snabbt två saker; dels att Bengtsson inte har fattat ett dugg av vad Hoff försöker säga och att han är en typisk Uggla.

Vad är då utmärkane för en Uggla? Jo, ”kvirrandet för kvirrandets egen skull” (om mitt minne inte sviker mig) och en stark tendens om att vara imponerad av sig själv — den beskrivningen passar mycket väl in på den Hans-Uno Bengtsson som skymtar fram under det första kapitlet (jag läste aldrig mer än så).

I första kapitlet lägger Hans-Uno Bengtsson grunden för resten av boken och tar då avstamp i berättelsen om hur Nalle Puh försökt komma åt binas honung genom att segla upp med Christoffer Robins ballong. Jag kan inte påstå att jag förstod så mycket av kapitlet — jag återkommer snart till varför — men mitt minne kan svika mig på detaljerna, det är 10-15 år sedan jag läste den. Men jag minns fortfarande min ilska tydligt.

Hans-Uno Bengtsson var uppenbarligen mycket imponerad av sina kunskaper i franska språket för han var mycket förtjust i att citera just franska vetenskapsmän — och han återgav dem självklart på originalspråk. Tyvärr var han inte så kunnig att han kunde översätta dem till svenska. Jag sökte ganska ingående efter fotnoter, slutnoter eller någon annan information om vad citaten betydde — för ni tror väl inte att texten i övrigt gav några ledtrådar? Självklart förutsatte resonemanget runt om att man förstod citatet — hur skulle man annars kunna köra ner i halsen på läsaren att han inte var lika kunnig och kvick som författaren?

Jag gav upp när jag läste en sida med bortåt tio citat, uppgiven kunde jag konstatera att en hel sida var helt värdelös för mig.

Jag återkommer inte till en restaurang med usel service, eller en affär med okunnig personal, varför skall jag då lägga tid på att läsa en bok där författaren inte respekterar läsaren? I Rosens Namn av Umberto Eco finns det gott om latinska citat, men där har man slutnoter med svenska översättningar. Att hålla på och bläddra fram och tillbaka sänker läshastigheten på ett, för mig, otrevligt sätt, jag hade föredragit fotnoter, men man visar sig vara mån om att läsaren skall få god behållning av berättelsen och inte förvirrat bläddra vidare. Det är något jag inte kan påstå att Hans-Uno Bengtsson har gjort. Han har visat ett överlägset förakt för läsaren och jag begriper inte varför förläggaren har låtit sig övertals till att utelämna en översättning.

Var det någon som begrep franskan och kan uttala sig om boken var bra eller ej? Har jag missat något?