Hur inleder man en bok bäst?

Det är inte utan att man förstår Richard Morgans förtvivlan när han började läsa David Copperfield, hur en bok inleds är, som bekant, väldigt viktigt. Men det är inte första meningen som är den viktiga delen, utan resten av stycket och det nästföljande. Jag började läsa Fången på Zenda när jag var runt 10 och jag lade ifrån mig boken efter bara ett par sidor, jag fick ingen rätsida på det, och det trots att inledningen, Jag undrar när du ar tänkt skaffa dig ett ordentligt arbete, Rudolf?, är en ganska okej inledning, en konflikt ligger och vilar under ytan.

Sedan så finns det fler sätt att inleda böcker på, men priset tas nog ändå av Simon Black i världsrymden: Ni minns väl Alan Grant, den berömda hemliga agenten med det skojfriska humöret och det lockiga röda håret? (Berömd, hemlig agent!?)

Ja, jag vet att jag hackar på pojkböcker ifrån 50-talet, igen, men det är svårt att låta bli, om inte annat för de grundlade många av de klichéer som vi får dras med idag.