Bokrekommendationer – eller läser datorer böcker?

Som vi alla vet påverkas olika genrer av varandra, men även att enskilda författare ligger varandra nära. En undran av Bokhyllaren fick mig att fundera på Gnooks. Det vanliga sättet att upptäcka nya författare har tidigare varit genom muntliga rekommendationer — tips ifrån vänner eller genom recensioner i tidningar. Men i och med allt mer avancerade sök- och databehandlingsalgoritmer så kommer det att bli vanligare med rekommendationer baserade på köpmönster (det används i stor omfattning av alla näthandlare — ”tänk om de andra vet något som jag inte vet, bäst jag köper den där också”), ”näraliggande” författare osv.

Idag är det knappt någon som använder portalsidorna för att hitta material på nätet — det är Google som gäller. Men är inte risken att vi missar något då? Att Google ”tvättar” nätet är känt (det var en av anledningarna till att de konkurrerade ut Altavista, de ”tvättade” bort porren ifrån resultaten) och sidor, likt Wikipedia, där vem som helst kan ändra och ingen har ansvar har ju visat sig vara problematiska (totalt sett får de det mesta rätt, men vid varje tillfälle går det inte att, utan kontroll, utgå ifrån att materialet är korrekt, vilket kan få ödesdigra konsekvenser).

Resonemanget förutsätter självklart att databasen är komplett, eller åtminstone är omfattande; men en korrekt källkritik av en rekommendation kräver även att man håller reda på vem eller vilka som ligger bakom databasen, om vad som läggs in i den. Man kan inte förvänta sig att små oberoende förlag får med sina böcker i en databas som i slutänden drivs av de stora jättarna, och vilka andra intressen har påverkat innehållet? Jag var i Kina för ett par år sedan och försökte då googla på ”Himmelska fridens torg”, inte ett enda resultat. Inte en enda sökträff — eller rättare, jag fick massor av träffar men inte en enda som pekade på massakern där eller torget i sig. Inte ens en reklamsida för turister. Kinesiska myndigheter har krävt av Google att de skall tvätta bort alla sådana resultat.

En recension i en tidning eller i en blogg kan motivera varför en bok är bra, men en genererad rapport kan bara säga att enligt kartan är A och B grannar. Hur vet man då om de fejdar eller om de är goda grannar? Källkritik har blivit allt mer kritiskt att ägna sig åt, men att utvärdera resultaten skapar situationen att man måste sätta sig in i både utvärderingsmetoden och i databasen. Hur många företag vill lämna ut sådan information? Hur många klarar av att tolka och utvärdera informationen som man får ut? Om man vill få tips om nya författare, går det att skilja mellan en metodstyrd rekommendation och en ren slumpmässig?

Hur väl klarar sökalgoritmerna ett Turingtest?

Jag är ambivalent.