Var går gränsen för vad vi tillåter? Det är en ganska intressant sak som jag dock tror är väldigt kopplad till vad man tycker om boken eller filmen. Man kan acceptera att Stålmannen kan flyga, har röntgenblick osv (jag undrar t.ex. vad som är röntgenkällan i Stålmannens fall, är bakgrundstrålningen så hög att han kan se igenom allt och varför kan ha så att säga slå på och av den? Varför ser han bara genom en vägg och inte genom alla?) och att man kan ”hoppa” genom ”hyperrymden”, men åtminstone jag få allergiska utslag av den personliga strålen ovan.

Jag tror det senare har att göra med att den personliga strålen är för fantastisk relativt den övriga tekniknivån i boken, men den skulle inte vara hälften så fantastisk i många andra SF-böcker.

Och som jag berör i fallet med koldioxiden så har läsarens kunskaper varierat genom åren — det man tycker är fantastiskt ett decennium, skrattar man åt nästa. Dels har del allmänna kunskapsnivån höjts men dels har nydanande idéer blivit klichéer. En bok måste i det sammanhanget läsas i sitt sammanhang. Stålmannen hade inte överlevt en minut på seriehyllorna om han hade kommit idag.