Politiska ideologier i fantasy – kommentarssvar
Johan skrev en kommentar till Politiska ideologier i SF och fantasy och mitt svar i min tur blev lite väl långt så jag lämnar det här som en eget inlägg, på gott och ont:
Nja, enkelt och enkelt. 
Jag har inte läst Jordan (bestämde mig för många år sedan att bojkotta en författare som uppenbarligen inte kunde avsluta en berättelse), men du får gärna ge en kort beskrivning (eller länk) till där styrelseskicken beskrivs närmare. Alltid roligt att vidga sina vyer.
Vad jag försökte, men nog inte lyckades med, beskriva var bristen på ideologier, även om man inte har ett arvsdöme så är det vanligt att regeringen består av en sammanslutning av individer som håller sig för att vara de mäktigaste och inflytelserika. Ibland utses en ledare för dem och kallas för t.ex. kung eller kejsare men de kan lika gärna vara en ordförande eller överstepräst. Det som har gjort dessa individer (ibland är blodsband viktiga och man talar om familjer istället för individer) mäktigare än andra är vanligen att någons förfader blev snuskigt rik, t.ex. genom handel, eller lyckades banka skiten ur fler motståndare än andra osv. Sedan fungerar logiken enligt principen att ”eftersom hans förfader var duktig på det så är även han själv det och är värd respekt och mycket ödmjukhet, låt oss göra som han säger ständigt och jämnt”. Men faktum kvarstår; man har en form av adel som lever på förfäders lagrar och den med häftigast förfäder kallas kung. Och viktigast av allt, nästan, är att det enda sättet för dig att bli av med jobbet är en yxa i nacken, en dolk i ryggen eller skämt ut dig så att du får bli landsflykting.
Den ideologi som styr är mångt och mycket ”den som har en viktig förfader/är rik/etc. skall bestämma över andra”. Inte mycket till ideologi relativt t.ex. liberalismen eller konservatismen.
Var är t.ex. Platons tankar i Staten om en mer meritokratibaserad urvalsprocess? En process där endast dina egna handlingar påverkar om du anses vara lämplig och där du måste visa dig lämplig inom det område som du får ansvar för!
Var är möjligheten att helt enkelt söka ett jobb, á la Kina, ett jobb som man kan sägas upp ifrån som vilket annat?
Vad var det som gjorde den där förfadern så beundransvärd? Att han dödade fler än någon annan i ett slag? Betyder det då att näste massmördare skall krönas?
Men ekonomistyning och byråkrati verkar lysa med sin frånvaro och det är en minst lika viktig del av en stats funktion som vad man kallar den högst upp. Vanligen så har man en person som kungen har förtroende för som får en summa pengar och instruktionen ”var mig till lags i fråga om…” Det tog inte många år innan man i Sverige började bygga organisationer som vad vi idag kallar myndigheter och departement fyllda med tjänstemän. Väldigt sällan berörs något av detta (kanske pga av att det inte är så episkt…). Det jag gillar med Robin Hobbs bok Assassins Apprentice (jag har inte läst resten av serien, har hört att den skall vara rätt dålig men har som sagt inte läst den så jag vet inte om det stämmer) var att något som liknar en myndighetsfunktion berörs – spionage och lönnmördardepartementet så att säga.
Det vore riktigt intressant att läsa en bok som har skrivits av en statsvetare, borde finnas en hel del intressanta aspekter som en sådan skulle kunna få med i en berättelse.
SF-litteraturen har, nästan, alltid krävt att alla historier skall vara vetenskapligt korrekta, framförallt rörande naturvetenskap (en del författare har till och med gjort det till en sport – kan läsaren hitta några felaktigheter i hur naturlagarna har applicerats?), det vore intressant att se vad skulle hända om liknande krav ställdes på fantasylitteraturen…
mars 19, 2008 kl. 9:35
Aha. Det gick nog inte helt fram, nej. Anledningen till att jag tog upp till exempel Jordan var ju inte för att han var det främsta exemplet, utan för att peka på någonting som verkligen är rätt typisk standardfantasy men ändå har andra styrelseskick (kanske främst aielfolket, Far Madding och Atha’an Miere), men det finns inte nödvändigtvis någon djupare ideologisk tanke bakom – det kan lika gärna bara vara för omväxlingens skull och i alla fall när det gäller aiel (vars klansystem dock definitivt bygger på meriter och kompetens snarare än blodsband) och Atha’an Miere att signalera att det rör sig om någonting annorlunda. Skall man se på typisk fantasy med kraftigt närvarande ideologi är väl Terry Goodkind det bästa nuvarande exemplet – en av världens bäst säljande fantasyförfattare, och med en serie (The Sword of Truth) som skrivs huvudsakligen för att föra fram objektivismen som ideologi. Jag kom inte särskilt många böcker in i serien innan jag gav upp för att de var alldeles för dåliga, dock. Ett annat exempel är ju China Miéville och hans socialistiska engagemang, som kanske tydligast kommer fram i Iron Council. Men det är förstås också en fråga om vilken sorts fantasy man talar om: bara den posttolkienistiska pseudomedeltida episka fantasyn? I så fall får man stryka Miéville, även om han har skapat en egen sekundärvärld och så vidare.
Några korta kommentarer i all hast. Skall se om jag kommer ihåg och har tid att utveckla det när jag inte skall skynda mig iväg. : )
//JJ
mars 19, 2008 kl. 18:42
Ser fram emot en ev. utveckling…
Jag band mig nog egentligen inte till just ”den posttolkienistiska pseudomedeltida episka fantasyn” utan jag inkluderar gärna China m.fl. Fantasy handlar oftare än SF om politik och samhällsomstörtande verksamhet, det är inte ovanligt att kungar och hovmän figurerar i handlingen, och då är det mer naturligt att leta efter politiska ideologier (personligen är jag lite allergisk emot författare som blandar in sina egna värderingar; jmfr mina inlägg om Vernor Vinge) inom fantasy än inom SF. Men egentligen kan man utöka observationen till SF. Där brukar gengren definiera politisk ideologi (t.ex. cyberpunk – företagens maktövertagande) men annars är det inte mycket till politik i böckerna. Kanske beror på att det är så få av författarna som har läst något om de ”politiska vetenskaperna” och därför inte kan ta med den dimensionen?
mars 20, 2008 kl. 21:52
Fast där håller jag inte riktigt med dig: om man skall dra till med en grov generalisering så är fantasy som genre besatt vid bevarandet av status quo. Det finns förvisso nästan alltid förändring med i bilden, men oftast som ett hot. Poängen med väldigt mycket fantasy är att försvara sig mot den: bevara Fylke fritt och som det var snarare än att utveckla det, så att säga. Science fiction har förvisso sina (mycket politiska) dystopier, men annars är förändringen här inte nödvändigtvis på samma sätt av ondo: det finns ett större utrymme för utveckling. Inte bara tekniskt och naturvetenskapligt, utan även politiskt och sociologiskt, och jag uppfattar science fiction som en mycket mer politisk genre än fantasy (även om man naturligtvis kan hitta gott om fantasy med politik och ideologier, som nämnt i förra kommentaren, och gott om science fiction utan dem) och håller inte riktigt med om att det skulle vara ovanligt med politiska dimensioner. Tvärtom tycker jag att jag hittar den oftare där än i många andra litteraturformer jag läser. Sedan kanske jag inte alltid tycker att det är den allra mest intressanta biten, som i Nancy Kress mycket läsvärda Beggars in Spain (kortromanen; jag har varken läst romanen hon senare utvecklade det till eller de böcker som följd på den) där hon väger Ayn Rands tänkande mot en mer kollektivistisk samhällssyn, men det som verkligen lyfter verket är beskrivningen av utanförskapet och rädslan för det främmande, men jag vill bestämt hävda att det finns där.
//JJ
mars 20, 2008 kl. 22:00
Apropå någonting helt annat så tycker jag inte alls att Hobbs Farseer-trilogi är dålig – den är betydligt bättre än den mesta fantasy som har översatts och givits ut i Sverige, om inte annat. Hobb tenderar att skriva alldeles för långt – för många ord för innehållet – men det märks framför allt i de senare böcker hon har skrivit under den pseudonymen, och den här trilogin är (liksom The Liveship Traders-trilogin) definitivt läsvärd.
//JJ
mars 22, 2008 kl. 14:41
[...] Rubus Libri ~ Litterära bär Diskussioner och reflektioner om litteratur i alla dess former « Politiska ideologier i fantasy – kommentarssvar [...]
april 29, 2008 kl. 3:23
[...] bloggen Rubus Libri finns ett par inlägg om politiska ideologier i science fiction och, i synnerhet, fantasy. Frågeställningen är [...]