Vikten av att respektera läsaren
Författaren är till för läsaren och inte tvärt om!
Det är väldigt få böcker som jag har lagt ifrån mig utan att läsa ut dem — de jag kan komma på är SS-staten, A Game of Thrones (planerar att kanske läsa slut den om … ett tag), Market Forces … och Nalle Puh och Atomens Existens av Hans-Uno Bengtsson.
Varför jag har slutat läsa dem har varierat, men Hans-Uno Bengtssons bok är den enda som jag har lagt bort av ilska över författaren och ett beslut att aldrig läsa vare sig den eller någon annan bok av författaren ifråga.
Jag hade dessförinnan läst Tao enligt Puh av Benjamin Hoff och funnit mycket nöje i den boken, och då jag slår upp Nalle Puh och Atomens Existens och läser i inledningen hur Bengtsson ondgör sig över Hoffs bok inser man snabbt två saker; dels att Bengtsson inte har fattat ett dugg av vad Hoff försöker säga och att han är en typisk Uggla.
Vad är då utmärkane för en Uggla? Jo, ”kvirrandet för kvirrandets egen skull” (om mitt minne inte sviker mig) och en stark tendens om att vara imponerad av sig själv — den beskrivningen passar mycket väl in på den Hans-Uno Bengtsson som skymtar fram under det första kapitlet (jag läste aldrig mer än så).
I första kapitlet lägger Hans-Uno Bengtsson grunden för resten av boken och tar då avstamp i berättelsen om hur Nalle Puh försökt komma åt binas honung genom att segla upp med Christoffer Robins ballong. Jag kan inte påstå att jag förstod så mycket av kapitlet — jag återkommer snart till varför — men mitt minne kan svika mig på detaljerna, det är 10-15 år sedan jag läste den. Men jag minns fortfarande min ilska tydligt.
Hans-Uno Bengtsson var uppenbarligen mycket imponerad av sina kunskaper i franska språket för han var mycket förtjust i att citera just franska vetenskapsmän — och han återgav dem självklart på originalspråk. Tyvärr var han inte så kunnig att han kunde översätta dem till svenska. Jag sökte ganska ingående efter fotnoter, slutnoter eller någon annan information om vad citaten betydde — för ni tror väl inte att texten i övrigt gav några ledtrådar? Självklart förutsatte resonemanget runt om att man förstod citatet — hur skulle man annars kunna köra ner i halsen på läsaren att han inte var lika kunnig och kvick som författaren?
Jag gav upp när jag läste en sida med bortåt tio citat, uppgiven kunde jag konstatera att en hel sida var helt värdelös för mig.
Jag återkommer inte till en restaurang med usel service, eller en affär med okunnig personal, varför skall jag då lägga tid på att läsa en bok där författaren inte respekterar läsaren? I Rosens Namn av Umberto Eco finns det gott om latinska citat, men där har man slutnoter med svenska översättningar. Att hålla på och bläddra fram och tillbaka sänker läshastigheten på ett, för mig, otrevligt sätt, jag hade föredragit fotnoter, men man visar sig vara mån om att läsaren skall få god behållning av berättelsen och inte förvirrat bläddra vidare. Det är något jag inte kan påstå att Hans-Uno Bengtsson har gjort. Han har visat ett överlägset förakt för läsaren och jag begriper inte varför förläggaren har låtit sig övertals till att utelämna en översättning.
Var det någon som begrep franskan och kan uttala sig om boken var bra eller ej? Har jag missat något?
oktober 24, 2007 kl. 23:34
Jag förstår inte heller franskan, men låter inte detta hindra.
På sätt och vis kan man väl säga att det tyder på stor respekt för läsarens kunskaper att inte förklara precis allting.
Det mesta där Hans-Uno Bengtsson är inblandad är läsvärt och intressant på diverse sätt – han har även skrivit en del böcker där sidorna är späckade med formler istället för franska. Jag vet inte om dessa tyder på mer eller mindre respekt för läsaren; helt klart är att han är (var…) en på många sätt bildad och lärd man.
Han har skrivit en hel del olika saker, från populärvetenskap och givetvis läroböcker i fysik till rena kåserier och essäer (och en samling uppsatser om olika företeelser med anknytning till Sherlock Holmes), också proppade med anspelningar och kopplingar, klassisk grekiska, latin, fysik, matematik, kokkonst, historia, och allt möjligt annat. Inte exakt lättläst, och det kan vara så att man missar en hel del, men väldigt trivsam läsning.
Om jag avslutningsvis skulle rekommendera någon av hans populärvetenskapliga böcker, skulle det nog vara ”Konsten att uppskatta omvärlden”. Böcker som har ”Nalle Puh” i namnet bör antagligen undvikas om författaren inte heter Milne i efternamn.
oktober 25, 2007 kl. 17:00
Nej, jag håller inte alls med. Jag tänkte återkomma till problemet med hur mycket man skall avslöja för läsaren/anta att läsaren kan, men att förutsätta att läsaren kan franska är i min mening inte ett tecken på respekt. Inte ens om citaten var på engelska är det okej att lämna dem oöversatta om läsaren förväntas vara ”vem som helst” — vilket jag anser att Nalle Puh och Atomens existens är till för. Man kan tycka att vem som helst kan — eller borde kunna — engelska i dagens värld där engelskan är så totalt dominerande, men väldigt många är otroligt dåliga på läsförståelse av engelsk text, och än sämre på att uttrycka sig på engelska.
Att då förutsätta att läsaren kan förstå franska är bara dumheter och tecken på, i mitt tycke, på en vilja att glänsa. Så gott som hela svenska befolkningen har läst engelska, men bara runt hälften har läst franska.
Om man vill ha citaten på originalspråk, varför inte då ha översättningar i slutnoter som i t.ex. Rosens Namn? Hade det fortfarande varit okej att ha oöversatta citat om man t.ex. citerade kinesiska vetenskapsmän? Det faller på sin egen orimlighet.
Och innan någon påpekar det, ja jag vet att jag har oöversatta citat på engelska i inlägget om definierande citat. Men där är citaten så enkla att jag inte tror att det är ett problem, men skall man vara helt korrekt så skall jag så klart översätta dem. Jag påstår inte på något vis att jag är konsekvent…
oktober 25, 2007 kl. 19:21
Här skulle man kunna dra igång en intressant diskussion om alltför friskt och fritt översatta termer i (främst dator-)tekniska sammanhang, men eftersom jag misstänker att den kan dra iväg åt helt fel håll, och vet att vi båda två är ganska bestämda ”svenska duger-anhängare” så avstår jag.
Däremot ville jag med min kommentar passa på att försvara Hans-Uno Bengtssons författarskap (inte nödvändigtvis just denna bok) och protestera mot att så kategoriskt döma ut en författares hela produktion som skrytverk för att man fått det intrycket av en bok.
november 2, 2007 kl. 21:21
Jag kom på igår att det finns en bok till som jag har lagt av; Tomas Tvivlaren av Donaldsson, en sak är att inte tro att det som händer en är sant, en annan att bete sig som ett svin. Jag stod inte ut med Tomas så boken åkte tillbaka till min kompis.
november 5, 2007 kl. 20:35
Det slog mig tidigare idag att Pratchett faktiskt har gjort något liknande, om ej i samma division.
I Feet of Clay (samt någon mer bok om jag inte minns fel) så görs det många hänvisningar till de latinska mottona i de heraldiska vapnen och vid flera tillfällen, om mitt minne inte sviker mig, så förväntas läsaren förstå kvickheterna som är gömda i latinska fraser.
Det hade varit svårt att få flyt i de dialogerna om alla citaten skulle förklaras men en omskrivning av de passagerna hade definitivt hjälpt. Jag äger ingen latinsk ordbok (men det står på att-köpa-listan) och jag är starkt emot att behöva starta datorn och öppna webbläsaren när jag läser, man tappar alldeles för mycket tempo i så fall.
november 16, 2007 kl. 20:41
Läste ut Sven Lindqvists Antirasister i förrgår och han hade den otrevliga vanan att hänvisa till boktitlar och dylikt på originalspråk — vanligen franska — och översatte bara i ett par fall titlarna till svenska. Nu missade man ingenting av vad han ville ha sagt pga av detta men texten blev upphuggen och läsandet flöt inte lika bra. Hans-Uno är i gott sällskap…
december 5, 2007 kl. 23:32
En liten detalj bara, om man översätter tex titlar så är det viktigt att använda samma översättning som, eh, eventuella översättare av själva verket (Exempel – stämde iallafall tills i höstas, dvs när Britt G Hallqvists översättning var den som gällde: Referera inte till ”Bilbo” som ” Hoben eller Dit och Tillbaka Igen” utan som ”Bilbo – en hobbits äventyr”. ) Om böckerna inte finns i översättning så är man antagligen mer hjälpt av en korrekt återgiven originaltitel än en fri tolkning.
Vart ville jag komma med det här nu då? Jo, Tomas Tvivlaren… För det var väl inte Bibeln du pratade om ovan?
december 7, 2007 kl. 18:27
Jag kan hålla med om att en viss förvirring råder rörande titlar, både språk och form (skall de vara kursiva, kapitäler eller ingen markering?). Jag måste bestämma mig för hur jag skall ha det och man kan väl säga att jag inte har kommit fram till någon slutsats än…
december 7, 2007 kl. 19:50
Kursivt ser nog bra ut på en websida, kapitäler är överambitiöst och ”flyter” inte lika bra (enligt min ringa mening, då).
Men det var inte det som var mitt problem med din hänvisning till Donaldson-boken, jag tyckte däremot att det illustrerar det jag försökte säga om att använda de allmänt kända namnen på tex böcker.
Va? Krånglig, vem jag?